Vad hade vi gjort utan skype? Vad hade vi gjort utan dator? Och det inser vi bara efter en vecka.... Nu kommer vi tyvärr inte kunna skypa lika ofta med tanke på vårt fartfyllda schema. Det är svårt att hitta tid när vi ligger 10 timmar före och inte har tillgång till internet 24/7. Lite goa bilder på familjen Vinnerholt/Hummerhielm och Rasmusson från denna veckan...

 

 

 

 

 

Nu är vi inne på tredje dagen i Melbourne. Idag vaknade vi senare än planerat på grund av jetlagen, har inte kommit in i den australiensiska natten än.. Vi är mer trött på morgonen än på själva "natten". Efter frukosten åkte vi iväg till en pub för att äta lunch och se en match australiensisk fotboll, eller som dom kallar det här, footy. Jävligt tuff sport, stora killar med hårda muskler... Bra underhållning! Efter det gick vi en sväng i kvarteret som tydligen var det mer "alternativa och speciella" området i Melbourne, Fitzroy - Brunswich street. Den gatan är absolut något som vi rekomenderar för er kulturintresserade, eller bara allmänt intresserade. Massa grymma klädbutiker, både second hand och vanliga, och massa coola fik/ restauranger/ pubar/ andra seevärdheter. Samma sak gällde väl där med priset, det var inga snälla priser för våra plånböcker med tanke på vår resebudget... Men om jag hade kunnat hade jag lätt kunnat spendera alla pengar där! När vi sen var påväg mot bilen vände sig anton om mot mig, likblek i ansiktet och med handen på bakfickan och sa "Min plånbok är borta. Viktoria jag skojar inte, MIN PLÅNBOK ÄR BORTA!". Jag trodde givetvis inte på honom eftersom jag antog att man inte lägger plånboken i bakfickan när man är ute på stan.. Men det gjorde man visst, plånboken var borta. Resan var förstörd! Som tur var kom anton på vart den möjligtvis kunde vara, i stensoffan ett kvarter bort. Vi sprang som två idioter bort mot soffan och såg två tjejer sitta i den. Dom såg på oss att det gällde plånboken eftersom dom lyckligtvis precis innan vi kom hade hittat den och lämnat in den i butiken brevid. Snacka om tur, allting fanns kvar och resan var räddad! Deras belöning blev en stor kram av anton och ett väldigt varmt tack av oss båda! Så jaa mina vänner, där kunde resan nästan tagit slut. Dag 3! Vi hade väl löst det fast det hade iallafall vart ett jävligt pissigt nedslag. Anton tror givetvis att det har med karma att göra, "det lönar sig att vara en god människa, man får igen det när det väl krisar sig", vilket faktiskt är någorlunda sant. Innan vi åkte hem tog vi en bilrunda längstmed vattnet, fick några riktigt härliga bilder. Resten av kvällen spendera vi i huset. Jag har bloggat och grejat med bilder medans anton har legat brevid och pillat näsan. Vi tog också och ringde våra nyfikna föräldrar och berättade hur bra vi har det. Imorgon väntas ännu en grym dag tillsammans med Stefan och Louise. Vi ska iväg tidigt imorgon och klappa kängurur på ett zoo någon timma ifrån Melbourne. Så nu är det dags att lägga bort datorn ifall jag ska hinna få någon sömn, den goda människan anton ligger redan och sover!


 

 

 

 

 



 

 

 

Då var vi äntligen framme i melbourne, trötta som fan men vääldigt glada! Första turen var mellan Göteborg och Bryssel, 2 timmar snabbt och lätt. Andra turen mellan Bryssel och Abu Dhabi, några timmar längre och gick bättre än förväntat! Under den flygningen åkte vi med ett annat flygbolag, Eithad Airways, och det visade sig vara ett jävligt bra flygbolag. Fick väldigt god mat (för att vara flygmat..) samt snacks/ dryck mellan måltiderna, men det som fick oss att överleva flygresan var definitivt den fria tillgången till gratis film/ spel/ tv! Det hade vi inte räknat med så vi blev glatt överraskade. Sen var det den fruktade långresan mellan Abu Dhabi, 13 timmar enkel resa.... den gick mindre bra kan jag meddela. Det var exakt samma flyg som vi reste dit med så vi visste vad som väntade oss. God mat och bra service fast trånga och klaustrofobiska säten, framförallt för stackars långbenta Anton. Det flyget passade egentligen väldigt bra med våra natt-timmar fast det visade sig inte spela någon roll.. Det var turbulens dom första 3 timmarna vilket gjorde att maten blev extremt försenad, folk var uppe och rörde sig och så fort man stängde ögonen var det alltid något som distrahera, jävligt frustrerande. Detta resultera alltså i NOLL SöMN! Som sagt, hemskt var det. Trångt och jävligt och ingen riktig sömn fick man MEN vi överlevde. 13 timmar senare stog vi på australiens mark. Vi blev tack och lov upplockade av Stefan på flygplatsen, vet inte hur vi hade hittat annars, och hemma i huset blev vi varmt välkomna av hans sambo Louise som hade lagat jättegod mat och bäddat en dubbelsäng åt oss. Lyx lyx lyx, det är allt jag kan säga. Kan man få en bättre start?