Imorgon är det sista dagen hemma innan vi åker.. Sista dagen att krama om familjen och packa väskan. 1 dag kvar, helt galet.

Det känns så konstigt att säga hejdå. "Syns om 4 månader, ha det gött tills dess..". Det är så overkligt! För mig känns det som hur lång tid som helst medans andra tänker "shit det kommer gå svinfort, du kommer knappt märka av det". Men jag kan inte släppa det, jag kommer sakna alla så fruktansvärt mycket. Min lilla linnéa, min lilla erik, min lilla nova!! Fan jag vill inte tänka på det, kommer gråta som en bebis på tisdag kväll! Det blir inte många timmars sömn kan jag lova...

Vi kommer få en bra start på resan kan jag meddela... Fick reda på för ett tag sedan att min mammas kompis Helen har en bror som är bosatt nere i Melbourne tillsammans med sin sambo. Har vi inte världens tur? Frågade med en gång om jag fick hans nummer och mailadress så jag kunde höra av mig till honom. Skickade ett mail där jag bland annat frågade om det var okej att vi hörde av oss när vi kommit ner samt om han hade några tips/ råd nu innan vi kom ner. Eftersom vi inte skaffat något boende än den första tiden nere i Melbourne så passade jag på att fråga om vi kanske kunde övernatta hos dom första dagarna, tills vi löser boende för restrerande tid. Fick ett svar dagen efter som gjorde mig överlycklig. Nu har vi både boende första dagarna samt två trevliga melbourne-bor som kan tipsa oss om alla bra smultronställen. Fast det bästa av allt är att vi slipper stressa med att hitta ett bra/ billigt hostel, hitta dit, fixa taxi, checka in, krångla med sängarna/rumskamraterna blablabla.... Nu har vi turen att kanske bli upplockade på flygstationen och åka raka vägen till en hemtrevlig och trygg lägenhet. Tror att vi kommer vara gött trötta efter 21 timmars flygande så det ska bli skönt att få "checka in" och lägga sig utan krångel!

Vi är som sagt evigt tacksamma Stefan och Louise, tror att det slinker med en smaskig svensk present till er...
Tack tack tack!

Hallå hallå!
Nu är det bara 1 vecka kvar innan flyget går........... TROR INTE ATT DET ÄR SANT! Det känns som att vi fortfarande har tusen saker kvar att planera.. Jag vet, jag är löjligt orolig men kan fan inte hjälpa det. Vill absolut inte få ett nervsammanbrott på utlänsk mark p.g.a någon kass hemsida eller segt internet, sitter hellre som en tok nu innan och kollar upp saker. Tror att det är resenerverna som spökar. Ena stunden känns allt som vanligt, "ja jag kan jobba i höst, ska inte göra något speciellt" medans andra står jag med världens största smile och svettig panna och inser att vi FAKTISKT SKA ÅKA SNART! Wow, det kommer bli grymt. Riktigt grymt! Det är ju faktisk andra gången i mitt vuxna liv som jag reser utanför sverige/ danmark/ tysklands gränser så att jag är cp-nervös kan ingen klandra mig för.. Känner mig iallafall säkrare och säkrare för varje gång jag öppnar datorn, det känns bra. Men vad kan gå fel egentligen? Jag reser med världens bästa människa som alltid gör mig tygg, jag har pengar ifall vi behöver åka hem, familjen finns bara ett telefonsamtal bort.... det är upplagt för succé! Fast nått jävligt måste ju hända, annars blir det inte lika lärorikt.
Eller hur?