Fortsättning från Fiji… Som jag berättat innan så gick vi till postkontoret under kvällen i Nadi och mötte en securityvakt. Han snacka hela tiden om hur mycket pengar det kostar att hyra hus/land, hur lite han tjäna och att hans dotter ville gå i skolan. Vi förstog med en gång att han ville ha pengar men gick snabbt därifrån innan han hann fråga. Morgonen efter, den dagen vi flög till Seoul, gick vi upp tidigt för att hinna med den lokala bussen kl 7 till flygplatsen. För att komma till busstationen måste man gå förbi postkontoret och vem står inte där utanför och hänger, jo securityvakten. Hans skift var 19-07 och vi lyckades gå förbi precis innan han sluta. Anton stanna och var trevlig medans jag stressat gick vidare. Mannen fortsatte konversationen om hur fattigt liv han hade och frågade han om anton hade några pengar. Anton sa givetvis att han inte hade några och fortsatte till bussen. Där trodde vi att det var över! Väl på bussen i väntan på att den skulle åka iväg ser jag hans ansikte bland folkmassan, i civilkläder. Han hann precis hoppa på bussen innan den åkte iväg. Sen åkte han med oss hela vägen till flygplatsen, frågade hela tiden om han skulle hjälpa oss med väskorna och ställde sig och vänta på oss medans vi checka in våra väskor. Eftersom vi kom fram tidigt till flygplatsen fick vi stå och vänta tills incheckningen öppna och han stog ta mig fan kvar hela tiden och vänta. Då tyckte vi båda att det var lite obehagligt. Efter det var klart gick vi en omväg bort till restaurangerna för att skaka av oss honom. Vi satte oss på ett café en bit bort och trodde att han gått, men icke, ca 50 meter bort stog han och stirra på oss. Eftersom han var hyfsat trevlig och inte gick och drog i oss så ignorera vi honom istället för att säga till. Tillslut våga han komma fram till oss en sista gång men frågade aldrig om pengar. Han sa bara att han var tvungen att gå nu och att vi skulle ha ett bra liv typ. Tror han ville få oss att känna att han hjälpt oss på något sätt och att vi på så vis skulle ge honom pengar. Men nej, vi sa hejdå och ingenting mer. Sen log han och drog. Konstigt avsked av fiji, som tur är finns det inte mycket mer att klaga på än det.

 

Hej hej! Nu är vi äntligen framme i kaoset Ho Chi Minh efter att ha spenderat hela fredagen + gårdagen på flygplatsen i Seoul. Landa på eftermiddagen i den hittills största flygplatsen vi vart på, och klart den bästa! Asiater, dom tänker på allt <3 Det jag var mest glad över var att det fanns gott om plats att välja sovplats på, var rädd att vi skulle få sova på donkens soffor mitt bland allt folk men nej nej, vi skapa i princip vårt egna lilla hotellrum på 4:de våningen. Hårt men tyst! Vi landa i går på eftermiddagen och tog en knepig taxi in till området där vi nu bor, Pham Ngu Lau. Lyckligtvis kom vi till rätt ställe med en gång och möttes upp utav Alannah och Doug, utan krångel och utan stress. Vi slängde in väskorna i hotellrummet och gick ut i folkvimlet med en gång. Första intrycken av staden/landet är givetvis den sinnessjuka trafiken, det åker folk hur som helst utan någon respekt för trafikregler (vilket inte existerar, den enda regeln är att man måste ha hjälm...) och man är rädd för att mista livet varje gång man korsar gatan, sen det mest ofattbara för min del är hur sjukt jävla billigt allting är!! Jag kan knappt förstå det, en riktig middag för 30 kr?? 1,5 l Vatten för 1 krona?? Ett linne för 10 kronor?? Jag visste redan innan att det skulle vara snuskigt billigt men shit, det går inte att förstå om man inte är här. Nu behöver jag inte anteckna i kassadagbok något mer, här kan inga pengar försvinna. På grund av jetlagen gick vi och la oss tidigt igår, vi ligger 6 timmar efter Fiji så vi var gött trötta tidigt. Nackdelen var att vi vakna 5 i morses och kunde inte somna om. Nu sitter vi i rummet och väntar på att sömntutorna i rummet brevid ska vakna så vi kan gå ut och äta frukost (=hitta frukost.. vill inte ha nudlar och skit på morgonen). Resten av dagen är i stort sett oplanerad.. Ska antagligen köpa halloweenkläder inför kvällen eftersom det är halloweenfest på puben brevid hotellet och ja, vi ska dit och supa skallen av oss. Hihi! Nej det ska vi inte, men vi ska dricka billiga drinkar och billig öl, antagligen för många än vad vi orkar med. Har en läskig stalker-historia att berätta också, den kommer kanske ikväll.

 

Puss

60 minuter massage, 80 kr!

Inget lurt, allt stämde. Vi betalar faktiskt 17 kr natten! Är inne på fjärde dagen nu och vi har det lika gött som innan. Solen skiner, vattnet är underbara 28 grader varmt och glassen lika god. Måste säga att vi saknar älskade Beachouse, det är absolut inte samma mysiga känsla här men det duger. Vi är inte speciellt sällskapssjuka nu ändå. Nu bor vi i ett jättefint dormroom, vi hade inga höga förväntningar innan, 17 kr natten liksom, så vi blev positivt överraskade att det var så pass fint. Nya lakan varje dag, lyxigt inrett och välbehövligt myggnät, god mat och ballt korallrev. Mango Bay är definitivt att rekommendera! Igår tog vi en dagsutflykt till Nadi tillsammans med en tyska vi delar rum med. Fick med oss lite roliga prylar hem, Anton köpte en t-shirt på Hard Rock Cafe som låg en bit utanför Nadi (den LYXigare delen av fiji..), jag köpte ett par gula skor för 20 kr och så köpte vi båda linnen med det inhemska ölmärket på, ”Fiji Bitter”! På bussen hem köpte vi två majskolvar eftersom alla äter det här och det ser så jävla gött ut. Det var det inte! Dom var stenhårda och smaka bajs, men det var värt att prova för 4 kronor.. Idag har vi inte fått mycket gjort, har spenderat hela dagen liggandes på en solstol. Anton har vart lite mer flitig och snorklat omkring längsmed revet. Imorgon blir det väl likadant, får passa på att njuta av paradiset dom sista dagarna innan vi lämnar det. Lyckligtvis missar vi inte rugby-finalen som vi längtat efter sedan vi kom till Nya Zeeland. Imorgon avgörs det, Nya Zeeland vs. Frankrike. I mina ögon har NZ redan vunnit men man vet aldrig, allt kan hända. Kommer i alla fall bli en grym kväll, får ta och fira med några färgglada drinkar!

Här kommer en bildbomb av dom senaste dagarna på Mango Bay…

Kvällens aktivitet har vart smyckestillverkning. Har suttit som en överlycklig liten 3åring och pysslat i 2 timmar nu, och nöjd är jag! Det blev nästintill precis som jag tänkt mig, minus den svarta tråden som jag får fixa hemma i sverige. Gjorde ytterligare ett till som jag lägger upp imorgon. Vad är vackrare och ger mer utomlandskänsla än koraller? Nu är klockan kvart över 8 på kvällen och det är nattsvart ute, är gött trött så det blir sängen för min del. Har några sidor kvar av "Lasermannen" som för övrigt visat sig vara en jävligt bra bok, det trodde jag absolut inte innan. Vill inte komma till sista sidan!!!! God natt kära vänner.

Idag har det vart helt underbart väder, strålande sol och tropisk värme. Har vart på stranden i princip hela dagen och käkat glass, spelat volleyboll, solat & badat och bara haft det GÖTT! Det skulle egentligen regnat och åskat så vi sprang ur sängen i morses när vi såg att det var sol. Imorgon ser det lika vacker ut på väderprognosen, stor sol och ett litet litet obefintligt moln. Vad säger man, 2 månader till med det här, det är inte fy skam....

Nu är vi inne på tredje dagen här på coral coast. Första dagen regna det i princip hela dagen men det hängde jag inte läpp över med tanke på att jag var sjuk. Igår däremot var det betydligt bättre, vi hade sol en lång bit in på eftermiddagen men sen kom monsunmolnen tillbaka. Hann under den korta tiden bränna mig, givetvis, trots ett lager med solskyddsfaktor 30. Kände efteråt hur korkat naiv jag var innan vi åkte, antingen glömde jag helt enkelt solskydd. 50 eller så sket jag i att ta med den. Det ångrar jag nu… Röd som en kräfta. Nu sitter vi och väntar på lunchen som tar en evighet att få. Förstår inte hur toast med sallad kan ta 30 minuter att göra men det är så det funkar här, no stress liksom. Ser att himlen börjar spricka upp så eftermiddagsaktiviteterna kommer vara sola, bada, sola, bada. Be right back...