Just nu ligger jag i sängen och äter chips på ett kanonfint hostel i Franz Josef. Anton är ute på promenad med några grabbar och kollar omgivningen. Jag bedömer deras respons senare ifall det är värt en kvällspromenad. Just nu känner jag bara för att ligga och jäsa i sängen. Hade tänkt lägga mig i varmvattensbassängen fast den var tyvärr stängd idag…. Igår var det full rulle minsann. Vi var i en håla någonstans mitt ute i vischan och hade den traditionella kiwi-festen. Just det stället har anordnat kiwi-fester i mer än 30 år och den gubben som äger stället hänger fortfarande med, 87 år gammal…. Då och då försvann han för en powernap men när han väl dök upp tog det fart i käften på han. Det var inte första gången han handskades med backpackers, ”i know how you fuckers works, you dirty little people”, ALLT på stället var anpassat efter fulla, dräggiga backpackers. Han är van, han har sett allt och trots det älskar han det fortfarande.. Festen i sig var väl sådär. Det är så jävla tråkigt att man inte riktigt har råd med att festa loss som man vill. Alkoholen är väl billig fast det blir inte billigt i slutändan när man räknar ihop allt. Dom pengarna mår man bara dåligt över morgonen efter… Så det blev inget hårt festande för tant viktoria och herr anton vilket var lite tråkigt. Vi fick istället nöja oss med underhållningen vi fick utav våra dygnraka medresenärer som slängde pengar hit och dit. Joel, den snubben tog priset. Temat på partyt var P och han klädde ut sig till inget annat än prostituerad.. med hans nätta kropp i den tajta klänningen, string i rumpan och  okontrollerade förhållande till alkohol blev han kvällens underhållning. Tyckte väl att det gick lite över styr när kan tog av sig tröjan och sprang omkring med sin korta kjol, nätstrumpbyxor och string och totalt jocka ner allt som kom i hans väg. Men vad säger man, det är bara en gång i livet man gör en sådan här grej och han tog verkligen tillfälle i akt och NJÖT av stunden! Själv var jag utklädd till Pamela Anderson i Baywatch, en fullpoängare, och anton var ett ”package delivery to Pamela Anderson”. Stannade till vid en 2-3-4 $ butik innan och köpte allt vi behövde, braaaa billig butik.

Sen ikväll händer det inte så mycket mer än att vi ska skypa med min härliga familj. Har köpt 24 h internet så jag ska BOMBA bloggen med bilder som jag inte hunnit lägga ut innan. Titta och njuut!

Grattis älskade pappa som fyllde hela 40 i lördags. Nästan lite gubbvarning nu eller vad säger du?....

Hoppas att du fick en jättbra födelsedag och att dom pyssla om dig lite extra där hemma . Skickar tusentals kramar från andra sidan världen, Anton hälsar stor-grattis också!

Älskar dig

River Valley, jag måste tillbaka!! På ett eller annat sätt ska jag tillbaka. Det stället var helt klart det bästa stället hittills. När man tänker på Nya Zeeland tänker man direkt på vacker natur och kiwifåglar typ… DÄR fanns definitivt den vackra naturen man tänker på, vilket smultronställe! Mitt bland alla höga, fårfyllda kullar låg två stora stugor precis brevid vattnet. Hela området var liksom omringat av stora vackra ”sagan om ringen kullar” och tillsammans med floden blev stället det grymmaste på hela resan. Om vi hade vetat hur fint och skönt det var innan hade vi definitivt stannat mer än en dag (ett tips till dig som läser om du ska göra kiwi experience.. ). Alla hus gick i lantlig gammeldags stil, precis som ett hus mitt i skogen ska se ut. Öppen brasa, tjocka träbalkar och bara massa vildmarks-folk . Vi har rest runt i en buss i 16 dagar nu, hoppat av hoppat på och gjort saker hit och dit så det var ta mig fan en befrielse att komma till River Valley. Stort, lugnt och vackert! Eftersom vi inte hade några aktiviteter inbokade så tog vi en långpromenad på andra sidan aragon-floden (yes, floden i sagan om ringen) och lagade en stormiddag tillsammans med våra nya brittiska vänner under kvällen. Eftersom pajen här smakar kattskit var vi tvungna att visa hur en riktig paj smaka, en SVENSK paj! Morgonen efter låg typ alla och sola vid vattnet och sög in det allra sisa lugnet innan bussen drog vidare till storstan Wellington. I Wellington hade vi inte speciellt mycket tid till att gå omkring eftersom vi kom fram sent på kvällen och åkte tidigt tidigt på morgonen. Men vi fick ändå intrycket av att det var en väldigt fin stad, mycket rörelse och mycket att göra. Hade nog kunnat stanna en dag extra där också. Igår tog vi färjan över till Nelson, var tvungna att sitta i bussen vid 7.00 för att hinna med incheckning m.m. Sen väntade en 4 timmar lång resa över till sydön. Betalade 55 NZD/st för biljetterna vilket motsvarar ca 300 kr/st. Inga roliga pengar för halvfattiga backpackers som ändå sov bort hela resan… Men men, lyckligtvis hade vi turen att få bra väder så det var positivt. Nelson är tydligen den staden i Nya Zeeland med flest soltimmar om året. Plus i kanten! En jääävligt bra ”Cotton on”-butik hade dom också. Halva kiwi-bussen sprang omkring som gamar med 14 galgar på varje arm, både tjejer och killar. Själv köpte jag två nya tröjor och ett nytt nagellack för 8 $/ 45 kr. Välspenderade pengar! Under kvällen lagade vi återigen mat tillsammans med våra brittiska vänner Alannah och Doug, denna gången lagade jag min kyckling och ris a la speciale! Tyvärr lämnade vi kvar Alannah och Doug i Nelson, dom skulle stanna kvar och campa i 3 dagar och vi har dessvärre inte tid att stanna någonstans med vårat tajta schema… Förhoppningsvis träffas vi igen i Queenstown om några dagar, annars skulle vi försöka träffas senare i Vietnam eller Thailand. Nu befinner vi oss alltså på sydön, i en stad som heter Westport. Ingen direkt spännande stad men ett väldigt mysigt hostel. Liknande hostlet i River Valley faktiskt. Dock är min säng fulllllll med mörka små hår så jag var tvungen att be om nya lakan. Det är fan policy att tvätta efter vare gäst, jag vet att dom inte följer det speciellt bra men detta tar fan priset. Hur kan man låta ett hårigt lakan ligga kvar?? Dumme fan! Nu under kvällen ska jag byta lakan, prio 1, sen ska vi promenera ner till puben för att kolla på när Nya Zeeland spöar skiten ur Frankrike OCH GÖR SIN GRYMMA HAKA-DANS och dricka bärs. Ha en bra dag!

(Anton hälsar hejdå från skype, internet tog slut. Han hälsar också att ni är de vackraste människorna i hela världen och att han älskar er jättemycket. När han kommer hem ska ni få en bamse bamse kram!!!)

Hej hej! Nu sitter vi i tv-rummet på hostlet i Taupo och kollar på en av världens bästa filmer, The Boat That Rocked. Har precis vart över i baren brevid och käkar gratis mat. Gratis är gott! Det brukar vara ”Free BBQ” på tisdagar på de flesta hostlen vi har vart på, låter underbart fast det är det oftast inte. Idag fick vi  exempelvis en hamburgare mellan två rostbröd med lite BBQ-sås på….. Inget att hänga i granen! Men lyckligtvis har vi kocken Anton med oss som idag lagade sin megagoda köttfärsås. DET mättade magen om något och som vanligt tog vi en liten 2-timmars tupplur efteråt.. Vi har haft en extra dag här i Taupo med kiwibussen, vanligtvis stannar man bara 1 natt i varje stad men i vissa städer stannar man en extra (beror på hur man känner och hur mycket tid man har. Alla bussar är hoppa av-hoppa på bussar så du kan själv bestämma hur länge du vill stanna på varje ställe). Anyway, eftersom vi var lediga idag så passade vi på att ha en rejäl utekväll igår tillsammans med alla från bussen. Har fått några jävligt sköna vänner faktiskt som vi har hängt med det senaste. Eftersom 80 % av bussen är från Storbritannien så har dom bildat ett litet mini U.K. tillsammans och ingen invandrare får vara med. Men nu har trycket äntligen släppt och igår hade vi jävligt roligt! Tänk vad lite alkohol kan göra, 2 för 1 - vodka med tranbärsjuice <3. Hade turen att träffa några riktigt balla snubbar igår också, dom sprang in i baren med jumpsuits på sig, typ jävligt tajta dräkter med olika mönster. Ingen fatta först vad hela grejen gick ut på, hela baren stog typ stilla när dom kom in. Men tillslut fick dom igång hela dansgolvet, vilket givetvis var poängen... Jag tyckte det var så jävla ballt gjort så jag gick fram och prata med dom. Dom berätta att det tydligen var deras jobb nu under rugby-vm att ”festa omkring i dräkterna”. Efter några omgångar vodka-tranbärsjuice skutta jag själv omkring i dräkterna halva kvällen, ASKUL!!!! Kan säga att det var en välbehövd sovmorgon vi hade i morses.. Båda var bakfulla och hade träningsvärk i hela kroppen efter att vi spela rugby igår, ingen go kombination. Idag har vi därför haft en ganska lugn dag, tog en promenad bort till ”The Hot Springs Spa Park” som ligger ca 30 minuter ifrån centrum. Ett jävligt häftigt ställe, det är tydligen geotermisk energi typ som värmer upp vattnet till badtemperatur (måste läsa på mer..). Sjukt coolt i alla fall och gött härligt för bakfyllan! Så fort filmen är slut är det dags att packa väskan och gå och lägga sig. Får se hur mycket sömn det blir men tanke på att baren ligger precis under. Ligger väl och lyssnar på musiken tills stängningen, här är det lördag varje dag ska ni veta!

Hej igen! Nu är vi i Rotorua, den äggfis-luktande staden (luktar röööövdåligt). Ikväll händer inte speciellt mycket, alla andra förutom vi ska besöka en mauri-by. Vi känner inte riktigt att våra pengar räcker till detta så vi stannar på hostlet och skypar istället, fett värt! Igår var vi i Waitomo. Fick för första gången sedan Australien sova i vårt EGNA rum (känns som att det var 2 månader sedan vi var i australien). Har hittills sovit med 8 andra varje natt så det var väldigt skönt att ha ett eget rum så man slapp tänka på när dom andra ville släcka, när dom trillar in aspackade kl 03, gnisslar sängen, fjärtar eller snarkar väldigt väldigt högt…. Gårdagens middag/kvällsmat blev spagetti a la skinka y la ketchup. Som på restaurang nästan fast 30 dollar billigare! Har kunnat använda köket utan diska det 3 gånger innan, skönt!! Detta var väl det bästa hostlet hittills om man ser på renheten och planlösningen. Ett fräscht kök med RENA redskap, städade rum och enkla rymliga lokaler. Kiwipackers i Waitomo alltså för er som har vägarna förbi! Gårdagens aktivitet var Black Water Rafting. Den vi gjorde kallades ”Black Abyss”, en 5 timmar lång adrenalinkick. Och ja, det stämde! Om det inte var något moment man fick adrenalinkicken ifrån var det ta mig fan det 8 gradiga KALLA vattnet… Det här mina vänner, det här måste man göra om man åker till Nya Zeeland. Det var en sjukt mäktig känsla! Lite surrealistiskt på ett sätt, från att ena sekunden stå på ljus fastmark till att andra befinna sig nere i en kolsvart kall grotta. Men shit vilken häftig miljö, väggarna och vattnet och för att inte glömma alla coola lysmaskar! Vi gjorde ett moment när alla flöt i ett led på gummiringar och kolla upp i taket på alla tusentals lysmaskar, riktigt riktigt ballt. Det sista vi gjorde var att klättra upp för två vattenfall, det var också en jävligt häftig känsla med allt vatten forsandes runtomkring dig. Allt där emellan var på samma nivå och absolut lika coolt. Anyway, wort every cent!

I fredags på väg upp till Waitomo stanna vi till på det hittills ballaste stället!! Hot Water Beach! Det om något var en konstig känsla… När vi kom till stranden spöregna det och blåste orkan men vi tog ändå av oss skorna och sprangt ut till stranden, tur det. När vi närma oss den delen av stranden som dom heta källorna fanns krylla det av turister och avklädda lokalbor. Jag trodde knapp mina ögon när jag såg dom sitta nakna i ruskvädret och plaska i små sandhål. Att dom inte frös ihjäl! Men nej, jag förstog tillslut varför dom satt så. Om jag hade haft bikinin med mig hade jag också grävt mig ett eget hål! Det räckte med att man grävde ner tårna typ 2 cm på vissa ställen så nådde man kokhett vatten! Jag tror nog att alla var lite naiva i början och brände fötterna. En sån jävla konstig känsla! Blåsigt och kallt på överkroppen men så fort man grävde ner fötterna några decimeter stog man i ett varmt skönt vattenbad. Den stranden hade gärna fått följa med hem till trollhättan.

Igår fyllde min lilla fisbror tvåsiffrigt för första gången, 10 bast! Grattis grattis! Var med och gratta honom igår på morgonon innan han gick till skolan!

Nu befinner vi oss i Auckland igen. Kom precis tillbaka hit efter att ha vart i Paihia sedan i måndags. Under bussresan påväg upp till Paihia hände det inte speciellt mycket, fick lite information om hela Kiwi Experience bara, det var senare under kvällen dagen fick fart när baren brevid/ eller tillhörande hostlet anordna en BBQ-fest. Det blev inte så mycket fest den kvällen heller (har inte festat någon kväll hittills…), ingen av oss tyckte det var värt att supa bort morgondagen som väntade, vilket var tisdagens utflykt till Cape Reinga. Vi hade turen att få typ den bästa guiden på hela Nya Zeeland. Han är född här i Paihia och kunde i princip allt om Nya Zeeland och som toppen på moset hade han sjukt härlig humor! Han plocka upp några australiensare under resan som han givetvis gjorde narr av heeela dagen. Smart humor, väldigt underhållande snubbe! Fanns ingenting han sa som var ointressant. Det Anton tyckte mest om var väl när han pratade maori, vilket han gjorde nästa hela tiden. Han var inte maori själv men ville ändå översatta allting till maori (skryta lite, vilket han gjorde rätt i). Han var en riktig äventyrsmänniska, ingenting var jobbigt. Bussen gick sönder - han fixa, folk ville bli inspelade under sandåkningen - han sprang upp och ner, någon körde sakta i 90 graders backen - han gasa förbi med tunga bussen. Allt för att vi skulle ha en bra dag och hinna före alla andra bussar! Det bästa under dagen var absolut sandboardingen. Det var så sjukt mäktigt när vi närma oss sand-området. Det såg ut som en stor öken mitt bland alla gröna kullar! Roligt var det, det jobbiga var bara att komma upp. Trampa sand i en brant uppförsbacke. Det kändes i mina lata lår! Vår crocodile dundee-guide hann typ varva mig 2 gånger innan jag var uppe. När vi var klara tog vi bussen ut mot "90 Mile Beach". Det var också en jävligt grym upplevelse, att åka längstmed vattenbrynet på stranden med bussen. Själva huvudmålet med resan Cape Reinga, det går inte att beskriva med ord hur vacker det var. Det, precis som great ocean road, måste man uppleva för att förstå! Som sagt, nu är vi tillbaka i Auckland. Imorgon hämtar kiwibussen upp oss kl 08.30 NZ-tid och efter det kommer vi vara på resande fot de kommande 20 dagarna!

Imorgon börjar vår Kiwi Experience, ”Bay Of Islands”. Vi åker här ifrån Auckland kl 08.45 (NZ-tid) och vårt första stopp blir Paihia. Den här turen som börjar imorgon är en extratur på 3 dagar som går runt den nordligaste udden på Nya Zeeland, utöver den ”riktiga” Kiwi Experience som börjar på fredag. Vi hoppas på lite bättre väder där och vacker tropisk natur. Tyvärr kommer vi inte uppdatera lika ofta antar jag, vet inte när det finns tillfälle till internet nästa gång. Tänkte berätta lite kort om dom här 2 dagarna i Auckland i alla fall. Vi landa väldigt tidigt i går morses och sov därför på flygplatsen några timmar. Fick dock världens bästa tänkbara väckning av två tjejer som jobba på fiket brevid. Dom kom med två tallrikar rostat nöt-bröd, smör och jordgubbssylt och undrade om vi ville ha gratis frukost? Några vänliga själar brevid oss ville inte ha det (det ingick i deras frukost) och frågade därför om vi ville ha det….. Ja tack, gratis ekologisk frukost! Jävligt gott var det också! När vi äntligen fick checka in på hostlet gick vi och la oss några timmar. Efter det gick vi ner till hamnen där dom hade riggat upp ett stort område för rugby-VM, massa folk från hela världen och stora bildskärmar. När vi väl gick och la oss låg två av våra rumskamrater och snacka så vi hängde med i deras samtal. Det längsta samtalsämnet vi hade var väl om snö… Hade väldigt olika historier att berätta kan jag meddela. Kanada och Sverige har förhållandevis jävligt mycket mer snö än Irland så det blev ett sjukt roligt samtalsämne i slutändan. Idag har vi mest utforskat stan, kollat på rugby givetvis och handlat (ja, viktoria har shoppat..). Tycker väl att Auckland påminner väldigt mycket om Melbourne, fast här är det mer skitigt och typ mindre. Fast det är väldigt mysigt att ha hamnen så pass nära som vi har och gatan upp där vi bor fanns det en del bra affärer/ fik, mer har vi inte och säga faktiskt.

Som sagt, imorgon drar vi. Vi hörs när vi hörs, ha det bra där hemma i höstregnet!.....

Vad hade vi gjort utan skype? Vad hade vi gjort utan dator? Och det inser vi bara efter en vecka.... Nu kommer vi tyvärr inte kunna skypa lika ofta med tanke på vårt fartfyllda schema. Det är svårt att hitta tid när vi ligger 10 timmar före och inte har tillgång till internet 24/7. Lite goa bilder på familjen Vinnerholt/Hummerhielm och Rasmusson från denna veckan...

 

 

 

 

 

Nu är vi inne på tredje dagen i Melbourne. Idag vaknade vi senare än planerat på grund av jetlagen, har inte kommit in i den australiensiska natten än.. Vi är mer trött på morgonen än på själva "natten". Efter frukosten åkte vi iväg till en pub för att äta lunch och se en match australiensisk fotboll, eller som dom kallar det här, footy. Jävligt tuff sport, stora killar med hårda muskler... Bra underhållning! Efter det gick vi en sväng i kvarteret som tydligen var det mer "alternativa och speciella" området i Melbourne, Fitzroy - Brunswich street. Den gatan är absolut något som vi rekomenderar för er kulturintresserade, eller bara allmänt intresserade. Massa grymma klädbutiker, både second hand och vanliga, och massa coola fik/ restauranger/ pubar/ andra seevärdheter. Samma sak gällde väl där med priset, det var inga snälla priser för våra plånböcker med tanke på vår resebudget... Men om jag hade kunnat hade jag lätt kunnat spendera alla pengar där! När vi sen var påväg mot bilen vände sig anton om mot mig, likblek i ansiktet och med handen på bakfickan och sa "Min plånbok är borta. Viktoria jag skojar inte, MIN PLÅNBOK ÄR BORTA!". Jag trodde givetvis inte på honom eftersom jag antog att man inte lägger plånboken i bakfickan när man är ute på stan.. Men det gjorde man visst, plånboken var borta. Resan var förstörd! Som tur var kom anton på vart den möjligtvis kunde vara, i stensoffan ett kvarter bort. Vi sprang som två idioter bort mot soffan och såg två tjejer sitta i den. Dom såg på oss att det gällde plånboken eftersom dom lyckligtvis precis innan vi kom hade hittat den och lämnat in den i butiken brevid. Snacka om tur, allting fanns kvar och resan var räddad! Deras belöning blev en stor kram av anton och ett väldigt varmt tack av oss båda! Så jaa mina vänner, där kunde resan nästan tagit slut. Dag 3! Vi hade väl löst det fast det hade iallafall vart ett jävligt pissigt nedslag. Anton tror givetvis att det har med karma att göra, "det lönar sig att vara en god människa, man får igen det när det väl krisar sig", vilket faktiskt är någorlunda sant. Innan vi åkte hem tog vi en bilrunda längstmed vattnet, fick några riktigt härliga bilder. Resten av kvällen spendera vi i huset. Jag har bloggat och grejat med bilder medans anton har legat brevid och pillat näsan. Vi tog också och ringde våra nyfikna föräldrar och berättade hur bra vi har det. Imorgon väntas ännu en grym dag tillsammans med Stefan och Louise. Vi ska iväg tidigt imorgon och klappa kängurur på ett zoo någon timma ifrån Melbourne. Så nu är det dags att lägga bort datorn ifall jag ska hinna få någon sömn, den goda människan anton ligger redan och sover!


 

 

 

 

 



 

 

 

Då var vi äntligen framme i melbourne, trötta som fan men vääldigt glada! Första turen var mellan Göteborg och Bryssel, 2 timmar snabbt och lätt. Andra turen mellan Bryssel och Abu Dhabi, några timmar längre och gick bättre än förväntat! Under den flygningen åkte vi med ett annat flygbolag, Eithad Airways, och det visade sig vara ett jävligt bra flygbolag. Fick väldigt god mat (för att vara flygmat..) samt snacks/ dryck mellan måltiderna, men det som fick oss att överleva flygresan var definitivt den fria tillgången till gratis film/ spel/ tv! Det hade vi inte räknat med så vi blev glatt överraskade. Sen var det den fruktade långresan mellan Abu Dhabi, 13 timmar enkel resa.... den gick mindre bra kan jag meddela. Det var exakt samma flyg som vi reste dit med så vi visste vad som väntade oss. God mat och bra service fast trånga och klaustrofobiska säten, framförallt för stackars långbenta Anton. Det flyget passade egentligen väldigt bra med våra natt-timmar fast det visade sig inte spela någon roll.. Det var turbulens dom första 3 timmarna vilket gjorde att maten blev extremt försenad, folk var uppe och rörde sig och så fort man stängde ögonen var det alltid något som distrahera, jävligt frustrerande. Detta resultera alltså i NOLL SöMN! Som sagt, hemskt var det. Trångt och jävligt och ingen riktig sömn fick man MEN vi överlevde. 13 timmar senare stog vi på australiens mark. Vi blev tack och lov upplockade av Stefan på flygplatsen, vet inte hur vi hade hittat annars, och hemma i huset blev vi varmt välkomna av hans sambo Louise som hade lagat jättegod mat och bäddat en dubbelsäng åt oss. Lyx lyx lyx, det är allt jag kan säga. Kan man få en bättre start?