Fortsättning från Fiji… Som jag berättat innan så gick vi till postkontoret under kvällen i Nadi och mötte en securityvakt. Han snacka hela tiden om hur mycket pengar det kostar att hyra hus/land, hur lite han tjäna och att hans dotter ville gå i skolan. Vi förstog med en gång att han ville ha pengar men gick snabbt därifrån innan han hann fråga. Morgonen efter, den dagen vi flög till Seoul, gick vi upp tidigt för att hinna med den lokala bussen kl 7 till flygplatsen. För att komma till busstationen måste man gå förbi postkontoret och vem står inte där utanför och hänger, jo securityvakten. Hans skift var 19-07 och vi lyckades gå förbi precis innan han sluta. Anton stanna och var trevlig medans jag stressat gick vidare. Mannen fortsatte konversationen om hur fattigt liv han hade och frågade han om anton hade några pengar. Anton sa givetvis att han inte hade några och fortsatte till bussen. Där trodde vi att det var över! Väl på bussen i väntan på att den skulle åka iväg ser jag hans ansikte bland folkmassan, i civilkläder. Han hann precis hoppa på bussen innan den åkte iväg. Sen åkte han med oss hela vägen till flygplatsen, frågade hela tiden om han skulle hjälpa oss med väskorna och ställde sig och vänta på oss medans vi checka in våra väskor. Eftersom vi kom fram tidigt till flygplatsen fick vi stå och vänta tills incheckningen öppna och han stog ta mig fan kvar hela tiden och vänta. Då tyckte vi båda att det var lite obehagligt. Efter det var klart gick vi en omväg bort till restaurangerna för att skaka av oss honom. Vi satte oss på ett café en bit bort och trodde att han gått, men icke, ca 50 meter bort stog han och stirra på oss. Eftersom han var hyfsat trevlig och inte gick och drog i oss så ignorera vi honom istället för att säga till. Tillslut våga han komma fram till oss en sista gång men frågade aldrig om pengar. Han sa bara att han var tvungen att gå nu och att vi skulle ha ett bra liv typ. Tror han ville få oss att känna att han hjälpt oss på något sätt och att vi på så vis skulle ge honom pengar. Men nej, vi sa hejdå och ingenting mer. Sen log han och drog. Konstigt avsked av fiji, som tur är finns det inte mycket mer att klaga på än det.