48 H OF HELL!

Hej igen efter några dagars frånvaro! Anledningen till att vi inte har kunnat uppdatera är för att vi har spenderat
dom senaste dagarna på sjukhus och halvdöda i sängen.... Här har vi ingen semester inte. Här vilar vi inte. Här
njuter vi inte. Den där hemska förbannelsen som legat över oss resan igenom slog till nu igen i lördags. Vi satt inne på rummet, klara för att gå och käka när anton kände sig lite illamående och hängig. Tog inte lång tid innan det (VARNAR ÄCKELMAGADE HÄR.............) forsade ur honom, ur båda ändar. Jag har aldrig hört någon kärkas så våldsamt i hela mitt liv. Det var fruktansvärt. Jag blev såklart skiträdd och gick efter en stund till en klinik och rådfråga om hur jag skulle göra. Hon tyckte vi skulle komma tillbaka om 30 min ifall det inte hade slutat men jag hann knappt innanför hotelldörren igen innan jag förstog att det redan var dags att packa och gå. I nästan 2 timmar hade helvetet hållt på då. Väl på kliniken var det raka vägen in på britsen för dropp och mediciner. Han var så uttorkad och hade så lågt blodtryck att hans kropp hamnat i chock.. Sköterskan kollade på mig och sa att det var ett väldigt bra beslut att vi kom in med en gång.... Fy!! Men lyckligtvis efter 7 timmars slit,1.5 liter dropp, massa mediciner och sprutor, lugnade kroppen ner sig och kräkningarna slutade. Jag var nästan helt säker på att det skulle bli flygbiljetten hem men tack o lov "kom han tillbaka". När behandlingen var klar och vi skulle gå hem för att vila tog allt en ny vänding och helvetet började igen, denna gången var det min tur. Jag kände mig dock starkare än vad Anton gjorde och trodde att det bara berodde på stressen och oron så vi gick tillbaka till hotellet. Tyvärr slutade det inte där utan jag kräktes hela natten och morgonen så vi gick tillbaka till kliniken och så började hela tjolahejsan igen. Jag hade precis som Anton väldigt lågt bloodtryck och var kraftigt uttorkad så det blev dropp och mediciner även för mig. 2 l dropp, 24 tabletter och 4 sprutor senare kunde vi äntligen lämna kliniken efter att ha vart där heeeeela dagen och heeeeela kvällen innan.

 

 

Fy fan säger jag bara, vilket jävla helvete vi har haft det. Har aldrig mått så dåligt i hela mitt liv! Nu, 3 dagar senare mår vi fortfarande inte helt 100. Anton ligger en dag före mig så han mår tack o lov lite bättre men jag har haft fruktansvärt huvudvärk nu efteråt. Att det har vart strålande sol har inte fått mig att må bättre heller. Dels för att värmen suger ut all energi ur kroppen och för att jag missar semesterns sista soltimmar.... Men vi ska väl inte klaga allt för mycket? Det får vi skit för varje gång. "Vi har det ju så göttigt".... "vi överlevde ju iallafall".... "en livserfarenhet"... "en spännande historia från resan"... "vi kan skratta åt det efteråt". Är så trött på att höra dom kommentarerna! Även om ni menar gott. Jag vill inte behöva berätta om all skit vi har vart med om fastän jag vet att det är just det vi kommer prata om, för det har ju vart en sån stor del av resan. Jag önskar att inget utav det vi vart med om hade hänt, jag skiter i att vi har fått "nått kul att skratta åt efteråt" eller "nya livserfaranheter", jag ville ha en spännande och härlig resa med lite bekymmer på vägen, ni vet lite flygförseningar och borttappadde flipflops, men inte lägga en massa pengar på sån skit som vart nu. Just nu är jag väl jävligt bitter också. När det kommer till kritan kan man väl räkna all skit på en hand, men just nu ser jag det inte så. För nu sitter jag inomhus och svettas som en gris samtidigt som solen skiner utanför och bara väntar på att få smeka min numera bleka svennebanan kropp, mitt huvud värker och hela Phi Phi luktar bajs. Nä jag är inte bitter. Men det är väl så som jag sagt tidigare. Det spelar ingen roll vart i världen man är sjuk, det är lika förjävligt och pissigt överallt.

 

 

SÅ, nu är jag färdig med att spy galla. Bokstavligt talat. Nu kan jag istället berätta lite kul om Phi Phi, den pyttelilla positiva delen vi tagit del av. Eftersom vi inte legat så jättemycket på stranden än har vi inte hunnit letat runt efter dom fina stränderna och platserna. Vi har vart på den större stranden Long Beach men den kan knappast vara den bästa. Vattnet är inte jätteroligt men bergen runtom är helt magiska. Ska försöka få några vackra bilder att visa upp! Om vi mår bättre i övermorgon ska vi boka in en båttur till öarna häromkring. Har förstått att det ska vara bland det bästa Phi Phi erbjuder. Efter flera dagars regn och sjukhusvistelser hoppas vi att vädret är med oss och att vi efter den båtturen har lite mer roligtnh att berätta. Annars har vi inte gjort så mycket förutom att ha spytt och bajat. Maten verkar ju uppenbarligen inte vara så bra här eftersom nästan alla vi snackat med har vart dåliga. God är den givetvis, vi är ju i Thailand, men kvalitén går ju att förbättra.. Rummet vi bor i nu, juste ja, det är jättebra! Wow, det var tur att vi inte stanna i bungalown. Redan andra dagen bestämde vi oss för att leta nytt boende och hittade med en gång det här rummet vi bor i nu på Garden Inn. Jättefint och lyxigt, egen stor balkong och tv... Inte illa! Sen vet jag inte vad jag ska skriva mer . Någon utav er kanske har något roligt att berätta? Kommentera gärna :) Vi är nog minst lika nyfikna på vad ni gör hemma som ni är på oss :) Och på tal om hemma, NU ÄR DET BARA 10 DAGAR KVAR.. Shit!!!!!

 


Kommentarer
Postat av: Mamma Mu

Visst är det skönt att bara få "spy" ur sig allt man tycker och känner, man är bara sig själv närmast. Det är okej att tycka synd om dig själv, man mår bättre efteråt. Om du/ni vill höra nåt roligt så har vi köpt världens bästa julklappar till dig och Anton + kalasbra presenter till din födelsedag!!!! Tjooooohoooooo!!! Sköt om er ❤️ Mej jo

2013-11-27 @ 21:54:30

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0