Okej, jag sa väl att NÄSTAN alla vi träffat har vart trevliga? Igår stötte vi på ytterligare en typ som tillhör den icketrevliga kategorin. En man som var och bada med sina ungar drog upp sin mobilkamera när jag och Anton kom till poolen. Efter att ha riktat kameran mot oss en stund fråga Anton vad han höll på med. Mannen fråga då ifall "det var okej att ta kort" och både jag och Anton sa nej, varför skulle det va det?, men det brydde han sig inte om och fortsatte rikta kameran mot oss. Då sa Anton till honom igen att lägga ner mobilen och radera bilderna men gubbjäveln fortsatte ändå, Anton blev gött irriterad och gick fram till honom och sa åt honom att visa bilderna. Han tog då upp två bilder på mig i poolen och låtsades radera dom innan Anton själv fick ta tag i

det och radera dom... Så jävla kränkande och frustrerande! Asså jag förstår att vårt utseende väcker intresse. Vi ser helt annorlunda ut jämfört med vad dom gör här och i många utav dom länderna vi reser till, men att man kan med och dra upp en kamera rakt i nyllet så på någon i badkläder är fan sjukt! Det spelar ingen roll vart i världen man är. Tror knappast han hade uppskattat om jag gjort desamma mot honom. Tyvärr är det något man dagligen får uppleva som ljus, blond och lång. Folk som visslar, kommenterar och stirrar, men visst, det går att leva med så länge det inte går över gränsen som i detta fallet, eller när den lilla ungen i Zanzibar sprang fram och tog mig på rumpan(?). Eller när några asiater drog upp sina feta kameror och fotografera en liten australiensisk unge på stranden när morsan sitter brevid, och ingen frågar! Hur konstigt är inte det då? Det är lite samma grej, det här med avsaknaden av respekt och sympati. I alla länder man kommer till stöter man på nya kulturer, värderingar och åsikter och det är samtidigt den absolut bästa sidan av resandet men även den värsta. Ibland är det bara jäkligt svårt att ställa sig tillrätta och acceptera vissa saker. Håller man sig ute på kusterna brukar det inte vara lika illa och som tur är och det är änna där vi håller till mest. Jag vet inte riktigt vart jag vill komma mer än att få ut lite frustration, måste iallafall publikt tacka min kära resepartner för hjälteinsatsen. Tror gubben fick sig en chock för livet och barnen en nyttig läxa!

Nu sitter vi iallafall på Starbucks på flygplatsen i Jakarta (Indonesien) och käkar lite ordentlig mat! Om en timma går flyger äntligen till Bali, SOM vi har längtat!