Åh herre jävlar, vart ska vi börja.. Kan varna känsliga läsare för att det här inlägget inte kommer tillfredsställa era oroliga hjärtan. Vi började verkligen resan med dom joooobbigaste 26 timmarna någonsin.. Vi starta med flyg 17.45 från Arlanda (Göteborg) till Landvetter (Stockholm). Kort väntan i sthlm och mental förberedelse innan helvetesflyget på 10 h ner till Addis Abeba (Etiopien). Flygningen startade bra med 5 timmar vila, hade var sin rad att lägga oss på, innan vi tyvärr stanna i Kairo för att plocka med halva Egypten. Där satt vi dom 5 restrerande timmarna bland gapiga tjejer och svettiga kryddiga män, but we survived. Att flyga ingår ju liksom i resandet så klaga kan vi ju inte. Väl framme i Etiopien fick vi vänta några timmar på nästa flyg som skulle ta oss ner till Dar el salam, Tanzania. Trots att vi satt nästan 4 timmar innan vid gaten lyckades vi missa boardingen så vi fick ett trevligt meddelande via högtalarna att "miss Viktoria and Carl Hans need to go to their gate". Och där satt vi, precis brevid gaten och skämdes. Väl framme i Dar el salam väntade en svettig, förvirrande och lång visumansökning. Det finns liksom inga förutsägbara kösystem eller hjälpsamma skyltar som man är van vid hemma utan här får man tålmodigt vänta. Efter passkontrollen väntade ett hav av biljettförsäljare och vi lyckades givetvis pricka in den sämsta av dom alla. Först fick vi till oss att vi skulle flyga ett plan till för 30 personer, ganska litet men okej. Sen blev det 13 personer, fortfarande okej, flygplatsen var full av europeér så det kanske inte var så illa ändå. MEN, dom här 13 personerna skulle slutgiltligen visa sig bara vara 3. Ett plan gjort för 4.... Jag, anton, en till och piloten. Så jo, vi var helt jävla ensamma med att dra flygplatsens värsta nitlott. När vi gick mot planet höll vi tummarna för att det skulle vara vilket flygplan som helst förutom det pyttelilla leksaksplanet längst bort. Men jo, såklart var de det. In med väskorna under planet och sen var det bara att puttra iväg. Kan säga att jag redan då trodde att dödsångesten låg på topp men halvvägs in i flygningen visade det sig att jag hade helt fel. EN FET JÄVLA SMÄLL på vänster sida och jag låg halvvägs i graven. Mitt ute på öppna havet gick luckan till bagaget upp och när det smäll till lovar jag att för en sekund trodde alla att vi skulle dö. Lyckligtvis var det inte motorn och bara bagageluckan MEN tyvärr slutade det inte där, luckan hade smällt upp rakt på landningsdäcket så vi kunde ju tektiskt sett fortfarande dö tänkte vi, om däcket kärvats fast blir det ju knappast en säker landning? Men gott folk, jo. Landningen var skakig men däcket klarade sig, väskorna låg kvar OCH VI ÖVERLEVDE. Jag tror ärligt talat att ödet gav oss en rejäl käftsmäll för att vi var så dumma och bokade flyg utan att kolla upp flygbolaget bättre. Vi visste att Indigo var ett flygbolag att passa sig för, men detta låg nog fan på samma lista. Så ska ni flyga till Zanzibar, BOKA FLYG VIA NÄTET eller KOLLA UPP flygbolaget innan!! Som ni förstår var vi båda ganska omtumlade efter alla flygningar och nära döden upplevelsen så en go säng var efterlängtad. Men innan denna fantastiska njutning skulle vi klämma in en liten punka också. Några kilometer ifrån hotellet fick taxin punka så det var bara att lägga tillbaka nattlinnet i väskan och börja skruva. Så, 26 timmar efter att ha stått på arlandas trygga golv låg vi äntligen i paradiset Zanzibar och längtade till morgondagen. 

 

Och den morgondagen är idag och jesus amalia vilken dag vi har haft. Tror denna stranden vi bor vid nu slår alla stränder vi lyckats skåda. Sanden är så vit att man bokstavligt talat blir bländad och vattnet är ofattbart kristallklart. Ååååh mina vänner, äntligen njuter vi!!!